Ningaloo Reef och Cape Range National Park

Berättade inte sist jag skrev att jag och Anna lämnade våra travel buddies i Coral Bay. Hade haft två sjukt roliga veckor men beslutade att gå skilda vägar.

Jag och Anna gick in till receptionen på hostlet för att fråga om buss info och hade väldigt tur. Hittade en kille som skulle åka till Exmouth samma dag och va snäll nog att ta med oss i bilen. En buss till Exmouth från Coral Bay kostar 90 dollar per person, rena rånet. Pud, som killen hette, va en väldigt rolig kille och otroligt gäst väldigt, Vi fick bo hos honom i några dagar tills vi fick ordning på allt som vi behövde fixa för att ta oss in i Cape Range.

Cape Range är en national park som vi hade hört otroligt mycket om och ville absolut inte missa den. Va lite problem med att ta sej dit.. va tvungna at hyra en bil och boka kamping i förväg.. Men allt läste sej, fick vara i Exmouth några dagar längre än vi hade tänkt (va fullt på alla kamping platser i nationalparken och man fick inte åka in utan ett kvitto på en bokad kampingplats).

Kan inte påstå att vi led så mycket, spenderade dagarna med att chilla i solen och på eftermiddagarna efter att Pud slutat jobbet hade vi en perfekt lokal guide som tog med oss på utsiktsplatser, badande på stränderna, solnedgångs och månuppgångs skådning…

Jag och Anna bestämde oss också för att dyka vid Navie Pier medans vi väntade också. Ett ställe som är klassat som ett av världens 10 bästa dykplatser.

Vet inte vad jag förväntade mej när vi satt i bilen på väg till dykningen. Hade hört så himla mycket om stället att jag hade enorma förväntningar så jag trodde att jag skulle bli besviken.

Kom ut till piren och det första vi ser är valar som simmar ganska nära piren. Är en val invasion i Exmouth tydligen, humpback (hur de nu stavas) valarna finns överallt. Bara att kolla ut mot horisonten och du ser nån som plaskar runt. Fascinerande.

Sen ser vi två sköldpaddor vid ytan.. och detta var innan vi hade hoppat ner i vattnet!

Tar på mej all utrustning och smidig som en valross tar jag mej ner för trappan (gick ner en trappa för att komma till en lägre ”brygga” där vi hoppade i vattnet), men kom ner utan större problem. Häll däremot på att ramla när min fena fastnade i gallret precis innan jag skulle hoppa i. En rolig syn kan jag tänka mej. Hihi

Hoppade i vattnet och jag, Anna, 2 andra tjejer och Red (dykledaren) börjar nergången i vattnet. Vet inte hur jag ska kunna förklara detta med ord… Fisk. Massor av fisk. Va bruna kamouflage fiskar som låg på stenarna på botten, massor av dom, silvriga fiskar i stim (ni vet dom som ska visa Doris vägen i Hitta Nemo), såg parrot fish, en stone fish, knubb fisk, två lion fish och massor mer. Men sen… ni anar inte… simmar helt fridfult och kollar på alla fiskar, och vad ser vi framför oss…?? Joo, hajar. White Tip Reef Shark. Fascinerande. Dubbel kollar med Anna att hon är okej och hon ser lika lycklig ut som jag känner mej. Simmar vidare och fortsätter kolla på fiskarna och kommer till andra delen av piren. Där, i skuggan av en pelare, chillar det en annan haj. (fortfarande White Tip) Stor va den också, 2 – 3 meter (dykledarens uppskattning, inte min) och tjock. Den simmar i en halv cirkel, ungefär 1 meter framför oss, jätte sakta, och tittar på oss, lovar att den tittade!! Känner hur Anna tar tag i min arm och kramar den hårt. Måste erkänna att jag häll fast hennes arm lite, vill inte ha en panik slagen Anna som simmar mot ytan. Tittade på henne i ögonvrån och det ser inte ut som om hon har nån plan på att lämna sin platts. Är inte bara sin spindelfobi som hon botar här i Australien. :)

Och så stannar hajen… den bara va där och chillade… bara tittade på den en stund innan vi simmade vidare. I slutet av dyket trodde jag inte vi skulle få se så mycket mer än det vi redan hade sett men då dyker det upp en enorm fisk. Den bor tydligen där och kommer fram och ”hälsar” på dykarna. Ungefär en meter lång och enligt Red så väger den ungefär 200 kg, brun färgad med stor mun och stirrande ögon. Låter läskig men när den simmar runt och leker med bubblorna och låter sej klias under hakan så ser den inte så läskig ut. Måste däremot erkänna att jag inte gillade när den va för närgången…. Vill inte bli biten av en 200 kg fisk direkt.

Som ni kanske förstår så va det ett underbart dyk. Levde upp till alla förväntningar som jag hade haft. Va inga speciella koraller men jag har aldrig sett så mycket olika fiskar på samma gång. Och så många av dom. Va som Pud’s house mate sa kvällen innan, ”It blows your mind”.

Anna och Pub

månen

Pud tyckte att Anna behövde bada :) Eftersom att jag alltid bär runt på kameran är det Anna som blir offret. hehe

Anna och Pud's house mates hund, Tonga

Jag och Anna som kollar på solnedgången

Solnedgången

En vild häst på väg till Cape Range National park. Ser ni hur gammal och benig den ser ut?

Efter denna perfekta starten på dagen hämtade jag och Anna upp våran hyr bil, en Grön Linus. (för er som inte kommer ihåg va Linus den lilla silvriga bilen som vi köpte när vi först kom till Australien). Mot Cape Range, Ningaloo Reef och tre dagars snorkling och hiking.

Dagen efter att vi kom till national parken åkte vi till Tourkouse Bay, ett rekommenderat snorkling ställe och spenderade dagen där. Första snorklings rundan för dagen va lyckad, massor fisk och vi såg en sköldpadda. Sen somnade jag i solen… Vaknade inte fören en blöt Anna kommer hoppande, eller snarare skuttade, på mej och skiner som en sol och sjunger ”jag har sett en haj, jag har sett en haj”. Besviken för att jag missade upplevelsen sitter jag och gnuggar mej i ögonen en stund innan jag tar min mask och simmar iväg.

Simmar runt och spanar innan jag ger upp och bestämmer mej för att fokusera på alla sina små fikar. Vem vill se en haj när det finns fina knubbfikar och svart vita nemos att titta på..? Har aldrig sett så mycket svartvita nemos som i Cape Range. Totalt imponerad av dessa småfiskar börjar jag plaska inåt, ordagrant plaska, försökte cråla in… inte min starka sida. När jag vänder huvudet åt en hållet i mitt plaskande måste jag blinka till och titta igen. Det ligger en stor sköldpadda mitt på strand botten. Lovar, den va stor, simmade ner och mätte med min arm och den va ungefär lika lång. Skalet då asså. Lekte med sköldpadda en stund. Den simmade upp och andades precis framför mej, kändes som om jag kunde nudda den om jag hade sträckt på armen. Men tyvärr verkade det som om jag hade roligare en vad den hade… den bestämde sej för att simma iväg efter några minuter och jag lät min nya vän vara i fred. Besviken vände jag mej om, och vad ser jag?! Joo… en haj. En Black Tip Reef Sharl kommer simmandes längst botten. Överlycklig försöker jag följa efter min nyfunna vän.. Men jag är ju inte lika smidig i vattnet som den va och den försvann väldigt fort. Efter det var det jag som glatt skuttade upp på stranden.

Efter som att snorkling va så bra på detta stället bestämde vi för att åka tillbak till samma ställe dagen efter. Tyvärr så va det väldigt blåsigt och strömt i vattnet. Respekt som vi har för strömmar så gick vi in i bayen där alla barnfamiljen höll till och bosatte oss där för dagen. Snorklade lite och låg och solade.

Låg och tog det lugnt på min handduk när jag hör Anna ropa från vattnet ”Sonja!!!! Dolphins or something!!” och jaa, inte alls långt från henne så ser jag delfiner. Tar tag i våra cyklop och springer ner mot vattnet. Tror aldrig att jag och Anna har simmat så fort, vi simmade i samma takt som två killar med fenor… Det är inte illa de. Insåg helt plötsligt att vi va lite längre ut än vad jag hade tänk när Anna säger bakom mej att vi inte borde simma längre. Besviken inser jag att hon har rätt. Delfinerna va inte långt ifrån men dom hade simmat utåt medans vi va på väg mot dom och vi vill ju inte bli meddragna av en ström och dras ut på öppet hav. Besviken förbereder jag mej för att simma tillbaka när jag ser en rev haj på botten. Dom är så otroligt fina djur. Sättet dom rör sej på är helt otroligt. Börjar simma in till stranden igen… och inser att det är ganska strömt. Simmade allt jag orkade och kom ingenstans. Tittar på Anna och ser att det är samma sak för henne. Inte ok. Va ganska jobbigt att ta sej tillbaka in till stranden, men vi klarade det bra. Väl inne vid stranden ställer jag mej upp och tar av mej masken och vad händer? Delfinerna är inne i bayen igen. Bara att ta på sen masken och simma mot dom.

Det va nu jag, Anna, och tre killar som inte hade gett upp delfin jakten. Börjar simma och ser en haj komma emot oss i en väldigt fart, flyger förbi under oss och fortsätter in mot stranden. Galet hur grunt dom simmar. Alla med småbarn skulle ju veta att det simmar runt en revhaj på 1 meters djup… Hade inte tid att ägna så mycket uppmärksamhet åt hajen (lögn, den försvann lika fort som den kom) så jag simmar mot delfinerna. Hör dom prata under vattnet, ett knäppande ljud. Hajen flyger förbi under mej en gång till under min delfin jakt men tillslut ser jag nått stort som är framför mej. Tog en stund innan jag ser vad det är… En stor fet delfin som kalasar på en fisk. Helt galet. Den va enorm! Och den tuggade, om delfiner nu gör det, i sej en fisk framför mej. Va verkligen en speciell upplevelse att hamna mitt i en delfins middag.

Var inte bara snorklingen som va bra i Cape Range, fanns massor av fina walks som man kunde gå. Våra camp hosts, som va hur gulliga som helst, bjöd oss på mat och förmanade oss att vara försiktiga när vi reser runt ute i ödemarken, rekommenderade ett ställe som inte va utmärkt på kartan. Ett ställe som skulle vara fullt av black footed rock wallabys. Älskar dessa små lurviga varelser så dit va vi tvungna att åka.

Tog ett tag innan vi hittade några. Dom är små och har samma färg som berget så dom är otroligt svåra att se. Hittade i alla fall tillslut två stycken som vi stod och tittade på innan vi började gå tillbaka. Då såg jag det… en rock wallaby som satt uppe på en klippa. Det perfekta kortet. Bara att börja klättra. Hade ingen tanke på att jag va höjdrädd när jag hoppade upp för berget smidig som en antilop. (Jag behöver inte nämna att jag hade skrapsår över hela benen va?) kom tillslut upp till samma klippa som wallbyn och kikar över kanten. Den tittar på mej med små gulliga ögon och det ser ut som om den funderar på varför det tog så lång tid för mej att komma dit, kliar sej på nosen och hoppar iväg. Den gav mej inte en chans att få den perfekta bilden… Aja, jag såg det i verkligheten i alla fall. Det va bara att påbörja den långa vandringen neråt.

Jag behöver kanske inte nämna att det va tre helt otroliga dagar vi hade i Cape Range och Ningaloo Reef. Ett ställe som jag absolut hade kunnat tänka mej att åka tillbaka till.

En fjäril com jag hittade på Black Fotted Rock Wallaby safarin

Black Fotted Rock Wallaby

Den lilla rackaren som hoppade iväg innan jag han få en klockren bild.

En känguru. Fanns hur många som helt i Cape Range. Kan inte sluta att fashineras av dessa djur. Dom är otroligt coola.

Jag byggde ett litet torn på en av våra hikes. Visste är det fint? :)


Vet att det blev ett långt inlägg... hoppas att det inte va för tråkigt att läsa!!